<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>Lilla Primtorpets Kennel Feed</title><link>http://primtorpet.primtorpet.se/</link><description>Här kan ni läsa om oss och våra hundar, vad som hänt och vad som är på gång.</description><item><title>Nej, nej, inte nu igen....</title><link>http://iloapp.primtorpet.se/blog/primtorpet?Home&amp;post=76</link><description><![CDATA[  Besökte vetr igår och han tyckte att allt så jättebra ut med Zmilla så nu hoppades jag att det var slut på vetr besök för hennes del för lång tid framåt. Stygnen tänker jag ta själv på måndag för hon har läkt jättefin och är inte det minsta röd kring såret. 
 Trodde därför att jag kunde pusta ut efter Zmillas operation men så lätt ska man inte ha det. I morse när jag vaknade så upptäckte jag en 2 dm stor blodfläck och en hel del färsk levrad blod. Hon hade blött ganska mycket för det hade gått igenom både täcket och madrasskyddet och ner i tjocka madrassen.    
   
 Min första tanke var naturligtvis att hon hade slitit bort stygnen och såg för mitt inre hur jag vände på henne och tarmarna skulle ramla ur magen men tack och lov så var det inte där hon blödde, det var mycket blod och levrad blod runt vulvan så jag var inte helt säker på var det kom ifrån. In i duschen för att tvätta henne och ser då att det måste ha kommit ur vulvan men hon hade slutat blöda och ingen feber.  
 Ringde Ulltuna som tyckte att jag skulle avvakta men ha noggrann koll på henne. Hon verkar inte det minsta berörd men nu sitter man med sin oro igen och kan bara hoppas på det bästa. På allt elände så är Göran på SBK konferensen, allt blir så mycket bökigare när man är själv med så många hundar. 
 Mina tummar drabbas snart av kallbrand så länge som jag har hållit dom för att Zmilla ska bli helt frisk igen. 
 Bara att avvakta, avvakta och avvakta. 
   Anette 
 ]]></description><pubDate>Sat, 12 May 2012 09:29:36 +0200</pubDate><category>Dagens händelser</category></item><item><title>Veckan som gått</title><link>http://iloapp.primtorpet.se/blog/primtorpet?Home&amp;post=75</link><description><![CDATA[  I början av veckan var det bara lite lydnadsträning och några spår inför helgens DM som jag hade anmält Pixi till.  
 Allt ställdes på ända på torsdag strax före kl 17.00, då upptäckte jag att Zmillas bakben skakade när vi satt i solen ute på altanen. Förstod ju att hon inte frös för det var jättevarmt där, fram med termometern och den visade på nästan 40 grader. Snabbt som sjutton ringde jag till vetr och fick komma in direkt. Eftersom Zmilla löpte så slog det mig direkt att hon kunde ha fått livmoderinflammation. När vi kom in till vetr så var Zmilla jättedålig, det gick så otroligt snabbt så man tror inte att det är sant eller också är det för att dom väntar i det längsta med att visa att dom faktiskt är sjuka. Jag trodde faktistk att hon skulle kollapsa för mig innan vi fick träffa veterinären, dom tog en massa prover och vi röntgade henne och kunde då konstatera att livmodern var "lite" förstorad. Inte speciellt mycket tyckte vetr så hon sökte någon annan anledning till febern men kunde inte komma på vad det var. Efter röntgen så bar jag Zmilla tillbaka till undersökningsrummet och när jag lade ner henne på bordet så började det rinna tjockt var blandat med blod ur vulvan, bad då vetr att komma in och titta på detta och då bestämde hon sig för att det var livmoderinflammation.  
 Då blev det bråttom, snabbt kallades en annan vetr in för att operera henne för hon trodde inte att Zmilla skulle överleva natten om dom inte opererade henne akut. Dom satte in dropp, smärtstillande och antibiotika och inom 30 minuter så låg hon på operationsbordet. 
 Den opererande vetr ringde vid 20.30-tiden och berättade att allt gått bra och att jag kunde hämta hem henne och komma tillbaka morgonen efter för kontroll. Sagt och gjort jag hämtade självklart hem henne direkt. Natten var naturligtvis orolig och jag bäddade ner Zmilla i en ullfilt för att hon inte skulle frysa och då somnade hon.  
 För att göra en kort summering av resterande dagar så har febern pendlat mellan 39 och 40 grader hela tiden och idag, 3 dagar senare, har hon äntligen själv tagit initiativet att en kort promenad även om febern fortfarande ligger närmare 40 grader men hon har absolut blivit piggare. 
 Här håller Diznie farmor Zmilla sällskap, Diznie låg helt stilla så det var naturligtvis ingen lek eller annat så Zmilla somnade. 
   
 På lördag morgon var det dags för DM i spår men jag kände mig allt annat än fokuserad och sugen på att tävla, Pixi som alltid brukar vara först vid ytterdörren ville inte heller åka iväg när det var dags. Hur som helst så åkte vi iväg och vid lottningen så fick vi startnummer 1. Pixi gjorde sitt allra första bakspår vid en tävling men spårade kanonfint och tog alla pinnar. Bestämde mig efter spåret att om hon inte gjorde ett bra uppletande så skulle jag bryta och åka hem till Zmilla istället och vi fick bara 2 föremål så vi avbröt och vände hemåt. 
 Hemma väntade även mitt äldsta barnbarn, Robin, som hade kommit och hälsat på. Så roligt när man får besök av barn och barnbarn. En som verkligen gillade att Robin kommit var Diznie, hon lade helt beslag på honom och skulle hela tiden leka och sitta i hans knä. Känslan var ömsesidig, så mysigt.  
   
 Kommande vecka ägnas åt Qarat, vi är anmälda till lägre spår nästa söndag. Spårträning och lydnad står i huvudsak på programmet.   
 Ha det bra, 
   Anette 
 ]]></description><pubDate>Sun, 06 May 2012 13:17:50 +0200</pubDate><category>Dagens händelser</category></item><item><title>Gårdagens MT</title><link>http://iloapp.primtorpet.se/blog/primtorpet?Home&amp;post=74</link><description><![CDATA[  Vi är såååå glada över det fina resultat som Qiwi, Qarat och Quito presterade igår på MT i Örebro. Kanonroligt att det gick så bra och en eloge till testgänget som såg till att vi alla trivdes och att det inte blev så stressigt. Vi gick efter lunch och det var bara vi 3 kvar så det var väldigt lugnt i skogen.  
 Här kommer några bilder på de olika momenten, alla har naturligtvis genomfört alla moment men det är inte så roligt att lägga ut samma bilder på alla hundar så det blir lite här och lite där.   
 Först ut var  Qarat , kände mig inte det minsta orolig och det var inte för att jag var stöddig på något sätt utan det kändes väldigt lugnt och sansat så det var bara att följa tävlingsledarens anvisningar. 
 Först en bild på våra domare, Martti Keskinen och Leif Hjälm. 
   
 Alla börjar med chipavläsning. 
   
 OK, vill du leka med mig?  
   
 Oj, passa dig matte den hoppade upp.   
   
 Det var inget farligt.....   
   
 Skramlet, lätt som en plätt   
   
 Jäkla gubbe som inte stannar, bäst att man visar vem som bestämmer....   ser han inte hur arg jag är på ryggen och svansen....  
 Hmmmmm...... undrar om det var någon som såg hur larvig jag var för det var ju bara en pappersgubbe.........   
  Skott.... skitenkelt.   
   
 Efter skotten så var det dags för domarnas bedömning och Qarat hade då fått 444 poäng, han är redan exteriörbedömd och får därmed titeln KORAD.   
 Sedan var det dags för  Quito . Lugnet före stormen, Quito och matte vilar sig i form.   
   
 Håll i tanten för nu drar jag och jag är stark....   
   
 och drar  
   
 Matte stack och då är det bråttom....   
   
 (Vid momentet stora bytet bjöd Quito upp till lek gång på gång, helt tyst. Ena domaren sa att håret reste sig på hans armar när han såg hur Quito agerade mot figuranten. Det är inte ofta man ser något sådant sa han.) 
 Aha, figgen vill leka. Då är jag med.   (här bockar Quito till svar när figgen bjuder upp) 
   
 (och vrider undan huvudet som man ska om man vill fortsätta leken) 
   
 (för att bjuda upp igen. En oförglömlig uppvisning av Quito  ) 
   
 Skott... och vad tittar ni på?   
   
 Skotten avverkade och domarnas bedömning var att Quito skulle få 475 poäng,   han är inte exteriörbedömd ännu men kommer att göra det så snart möjlighet finns.  
 Så var det dags för prinsessan  Qiwi .   
 Undrar vad som ska hända, det är allt lite spännande men nu går vi.   
   
 Vaddå? Ska JAG hämta den som alla hundar har tuggat på? Det vill ju inte du att jag ska göra matte, eller hur?   
   
 Vänta på mig matte......   
   
 Akta dig matte....   
   
 hi,hi, det var ju bara en overall, det visste jag så klart.   Inget att vara rädd för matte. 
   
 Vad är detta? En smygande gubbe?   
   
 Larvigt, den var ju bara av papper.    
   
 Nu smäller det, undrar om det är gammelhusse som smyger i buskarna.  
   
 Domarna kom fram till att prinsessan fick 388 poäng och hon är redan exteriörbedömd och därmed fick Qiwi också titeln KORAD.   
  JIPPIE, vilka kanonvalpar vi har i Q-kullen. Helt underbart.   
 Det var några av de bilder som togs på vårt MT i Örebro.  
 Tack kära vänner för en mycket trevlig och givande dag.   
   Anette 
 ]]></description><pubDate>Mon, 30 Apr 2012 18:16:55 +0200</pubDate><category>Dagens händelser</category></item><item><title>Marodören</title><link>http://iloapp.primtorpet.se/blog/primtorpet?Home&amp;post=73</link><description><![CDATA[    
 Puh, äntligen sover den lilla marodören.  Diznie är min 10:e valp under mina drygt 30 år som hundägare, och alla har blivit över 10 år, men jag har ALDRIG haft en så fruktansvärt intensiv valp någonsin. Man tror inte att det är sant men ibland vill jag nästan gråta för att hon är så otroligt på allt. Hon har en stor plastlåda med leksaker men det struntar hon i, men lådan, tapeter, böcker, pärmar, stolsben, dörrar, bord, gardiner mm mm DET är det intressantaste. Hon tuggar konstant på något. Fick tips om att smeta senap på det hon vill tugga på...... DIZNIE SLICKADE SENAPEN DIREKT UR BURKEN............  .  
   
   
 Igår tog jag med Qarat ner i biljardrummet för att träna lite och hade då stängt för trappen så att inte Diznie skulle kunna gå ner, vad gör hon då? Den lilla odågan ställer sig mellan spjälorna och tänkte hoppa ner, 2,5 meter, tack och lov så såg Göran vad som var på gång så han hann med att stoppa henne. Kära nån, här gäller det att tänka sig för.   
 Att hon inte har tid att gå ut för att kissa gör inte saken enklare. När hon varit ute och rastat sig kommer hon in i hundra knyck och sätter igång med något nytt och ibland går det bara 10 minuter så kissar hon inne som den naturligaste sak i världen och sedan drar hon iväg på nästa upptåg (har kollat med vetr men hon har inga bakterier eller annat i urinen). Jag vet att det bästa vuxna hundarna brukar vara rabiata som valpar men jag är tacksam för att vi är 2 personer som kan hjälpas åt med denna marodör för ibland måste jag gå undan en stund.   Hon är nära att hamna på Blocket ibland men då kommer hon och kryper upp i famnen och pussar mig och då glömmer man allt.  Är man riktigt klok, eller?  
 Undrar om det slutar med att man får hjärtslag eller kommer man att hinna njuta av en kanonduktig vuxen hund (som hon borde bli med all denna energi  ). 
 Ibland vill jag göra som Qarat, grina upp mig lite och morra.   
   
 Hörde att några av syskonen sover flera timmar mitt på dagen, om Diznie sover 10-20 minuter i ett sträck så är jag tacksam.   
 Nu är sovtiden slut, dags att kolla vad den lilla damen tänker hitta på nu.  
   Anette 
 ]]></description><pubDate>Sat, 28 Apr 2012 10:52:14 +0200</pubDate><category>Dagens händelser</category></item><item><title>Härliga framgångar</title><link>http://iloapp.primtorpet.se/blog/primtorpet?Home&amp;post=72</link><description><![CDATA[  Fick ett trevligt SMS från Tromsö, Qoralle och Qis har tävlat agility och hopp idag.  
 Stort  GRATTIS till Qoralle och Lisa  som fick 1 pinne i hopp klass 2 och placering 1. Tyvärr diskade dom sig i agility. 
 Qis diskade sig både i hopp och agility, han har så bråttom så han hinner inte hoppa färdigt men det kommer många fler tävlingar. Vi håller tummarna.  
 Idag var det dags för Qarats allra första tävling och den började inte så bra. Vi har blivit hotade med snö många gånger under våren men har inte sett en enda snöflinga men igårkväll kom snön naturligtvis. Det räckte inte med den snön utan det första man såg i morse så vräkte stora snöflingor ner från skyn.   Trodde/hoppades att klubben skulle ringa och tala om att tävlingen var inställd men så blev inte fallet så det var bara att dra iväg till tävlingen. 
 Vi började med spåret och eftersom jag visste att det skulle bli åkerspår så hade vi provat några gånger de senaste två veckorna men Qarat vägrade att ta vinklarna utan drog bara iväg rakt ut.   Det var mycket märkligt för i skogen är han stensäker på vinklarna men verkade inte känna det minsta av åkerspårens viklar men det var bara att nöta på men jag var absolut inte säker på att han skull fixa spåret när det var dags för tävlingen.  
 Det var 7 ekipage anmälda och vi drog sista startnumret. När domarna kom till oss så hörde jag att det inte hade gått så bra på spåren, det var nog inte så konstigt för det var snöglopp på åkern och det verkade vara svårspårat. 
 När det var vår tur så tog Qarat upp spåret jättebra och markerade apporten utan problem men så var det dags för första vinkeln och där fick han jobba som sjutton innan han hittade fortsättningen på spåret. Andra apporten inga problem och nästa vinkel gick också väldigt bra, så var det bara slutpinnen kvar och den fixade han utan problem. Betyg 7 - 7,5. Fick då också veta att det bara var 3 ekipage som hade fått betyg alla andra nollade spåret.   
 Budföringen tyckte Qarat var så rolig så han tjuvstartade enligt domarna, jag delade inte deras åsikt för jag uppfattade bara att han reste sig upp och att jag fick på ett kommando medan domarna påstod att han sprungit flera meter innan jag kommenderade. Jag håller absolut inte med om det men det är domarna som dömer, bara att gilla läget så det blev 0 trots en kanonfin budföring.   
 Så var det lydnaden kvar och där fick han 6 på framförgående (saktade av så han fick kopplet mellan benen) och apportering (stannade till på en fläck så jag fick ge dubbelkommando). 9 på linförigheten, 9,25 på platsläggande, inkallning och hoppet. 9,5 på platsliggningen. Förutom framförgåendet och apporteringen så är jag väldigt nöjd med hans betyg. 
 Totalt 244,25 poäng, uppflyttning och placering 2 blev resultatet.  
 Här står vi på prispallen, grattis till Sigge och Trick som vann på 254 poäng.   
   
 Sigge har en kelpietik som heter Cefeus Ufo Mystica "Ticka" som nu har fyllt 13 år, hon är Uzaks första kärlek och dom har Midimys Mi-kull valpkull tillsammans. dessa gamlingar fick nu träffas och det var ett nöje att se dom tillsammans igen, Uzak blev som en unghund när han fick ställa upp sig för sin gamla flamma.   
 Här en bild på det strävsamma paret.   
   
 Ticka vill gärna tala om att det fortfarande är hon som bestämmer.   
   
 Väl hemma igen så fick vi trevligt främmande från Stockholm som har haft en bror till Uzak. Jätteroligt att träffa Christer och Lotta igen, det är faktiskt 10 år sedan vi sågs senast. Tiden går men bättre sent än aldrig.  
 Ikväll firar vi Q-barnen.   
   Anettte 
 ]]></description><pubDate>Sat, 21 Apr 2012 20:10:21 +0200</pubDate><category>Dagens händelser</category></item><item><title>Dagens händelser</title><link>http://iloapp.primtorpet.se/blog/primtorpet?Home&amp;post=71</link><description><![CDATA[  Idag var det näst sista träffen för Föremålskampen, vi har haft en otrolig tur med vädret. Det har varit så varmt så vi har kunnat sitta på altanen varje gång och fikat efter tävlingen. Hoppas att jag inte förstört turen genom att berätta detta.   
 Sedan åkte vi till Valbo, såg en annons om att man fick köpa 4 säckar hundmat av vårt hundforder till priset av 2 och vem kan motstå detta erbjudande när man har så många hundar som vi har.   Apoteket fick också sitt sedvanliga besök men nu hoppas jag att det dröjer innan vi behöver hälsa på där igen. 
 Nu var det matdags för lilla prinsessan så det blev ett snabbesök hemma och sedan var det den dagliga skogspromenaden som stod på tur. Lilla fröken pinnar på som sjutton, helt otroligt så snabbt valparna utvecklas. Tycker det var igår som hon knappt kunde ta sig fram i blåbärsriset och nu studsar hon hur lätt som helst i skogen, sötungen.    
 Diznie har varit jätteduktig på det mesta men jag har haft ett problem, hon skulle absolut inte gå framåt när jag hade kopplat henne. Hon låg som en sköldpadda på marken och vägrade ta ett enda steg framåt, det spelade ingen roll hur jag försökte så vägrade hon i sten att gå. Efter dagens promenad (då hon var lös naturligvis) så tänkte jag till lite och bestämde mig för att göra det allra första spåret, så fick det bli. Satte kopplet på Diznie och bad Göran att hålla i henne, sedan gick jag ut och gömde mig. JIPPIE, helt plötsligt så gick det bra att gå i kopplet och att dessutom få belöningen att hitta matte bakom en gran det var en kanonupplevelse för henne.   Vi gjorde tre korta spår och hon jobbade jättebra och blev lika överlycklig varje gång hon hittade mig. Nu hoppas jag att hon kopplar att det är något roligt som väntar när kopplet kommer fram. 
 Det var en riktig aha-upplevese.   
 Ha en skön kväll.   
   Anette 
 ]]></description><pubDate>Sun, 08 Apr 2012 17:22:31 +0200</pubDate><category>Dagens händelser</category></item><item><title>Spännande promenader</title><link>http://iloapp.primtorpet.se/blog/primtorpet?Home&amp;post=70</link><description><![CDATA[  Nu tar jag inga risker, jag lägger ut texten och bilderna allt eftersom så att jag inte tappar alltihopa igen. Blir så arg när jag måste göra om och göra om.   
 Att Diznie, precis som våra stora hundar, gillar skogen är det ingen tvekan om. Hon hoppar över stock och sten, kryper, balanserar och jobbar som sjutton i skogen. Om man av någon anledning behöver ta tag i henne så springer hon undan för hon ska bara springa, springa och springa, snacka om ett ekorrliknande djur som far runt i skogen.   Några bilder som man kan visa blev det också men tyvärr inte så många som man skulle vilja och inte de ögonblicksbilder som man hoppades på.  
 Först ut är naturligtvis vår ålderman i gänget. Uzak min hjärtevän njuter av att stå i solen när han är ute i skogen.   
   
 Att Diznie får stora öron är väl ingen tvekan men nu är dom snart uppe, jag förutsätter att hon kommer att höra bättre än dom andra hundarna annars behöver hon väl inte så stora lurar, eller hur?   
   
 Att balansera på stockar är inga problem.   
   
 Oops, helt plötsligt så gick isen sönder under en liten tjej. En lärdom att dra nytta av längre fram men fy sjutton så kallt det blev.   
   
 Men självklart finns matte där för att hjälpa till, hon tar gärna av sig tröjan för att torka liten valpmage. Att matte fryser istället det ingår i livet att ha hundar och speciellt valpar.   
   
 Åldermannen och nytillskottet i flocken.   
   
 Qarat älskar att springa i skogen, så kul när man jagar varandra.   
   
 Försökte få en bild på Diznie och Qarat men då har man en hundradels sekund på sig och den är inte lätt att hinna ta. Det här var det närmaste vi kom.   
   
 Vad gör man när man blir hungrig i skogen? Naturligtvis äter man av det skogen bjuder.  
   

 Ha en skön dag.   
   Anette 
 ]]></description><pubDate>Thu, 05 Apr 2012 09:46:34 +0200</pubDate><category>Dagens händelser</category></item><item><title>Lilla terroristen</title><link>http://iloapp.primtorpet.se/blog/primtorpet?Home&amp;post=69</link><description><![CDATA[  Fy sjutton vad jag blir less på att behöva skriva om inläggen gång på gång, precis när jag ska skicka ut texten så blir jag utkastad från bloggen.   Vad händer? 
 Det är intensiva dagar med en liten valp i huset, fullt ös från det att hon öppnar ögonen och tills hon somnar lika snabbt som man blåser ut ett ljus.   
 Hon har nu fått titeln "utbrytardrottning" för inte går det att stänga in henne i ett rum medan vi är i ett annat, då trycker hon bara nosen mellan gallret och väggen och går ut.   Om kompostgallret ramlar i golvet så går hon helt lugnt över gallret och fortsätter dit hon tänkte gå.   Här kommer bildbeviset. 
   
 Testade med att ställa gallerlådarn med kastrullock på golvet och lägga en godis på andra sidan, vad gör hon då? Självklart går hon över alla lock och hämtar godisen.  Undrar om hon är döv?   
 Idag har vi besökt våra goda vänner Gunnar och Gunilla, Gunilla sitter i rullstol och man brukar ju höra att valpar ofta tycker det är lite obehagligt med rullstol men det gäller inte denna lilla fröken. Hon sprang fram till Gunilla och försökt komma upp i hennes knä.   Ännu roligare är att hela kullen verkar vara lika framåt, rapporter har kommit från de övriga valpägarna om mycket orädda och framåt valpar. Härligt.   
 När vi kom hem några timmar senare trodde jag att hon skulle somna direkt efter maten men det var inte aktuellt upplyste Diznie högljutt. Då lekte vi lite med balansbollen, sitta fint och hämta lösrullen (förövning till söket). Det är förvånande att det är så lätt att lära små valpar jämfört med äldre hundar. Så roligt.   
 Nu har jag fått en kopp välförtjänt kaffe och liten fröken sover tungt under min stol, nu ska jag fortsätta uppdatera Gävleborgsdistriktets hemsida med 2012 års information. Bäst att passa på medan det är lugnt under stolen. 
 Ha en skön kväll.   
   Anette 
 ]]></description><pubDate>Sun, 01 Apr 2012 18:30:44 +0200</pubDate><category>Dagens händelser</category></item><item><title>Dagarna rullar på</title><link>http://iloapp.primtorpet.se/blog/primtorpet?Home&amp;post=68</link><description><![CDATA[  Det har nu gått 4 dygn sedan Diznie flyttade hem till oss, kan inte förneka att det är lite stökigt när man har ytterligare fyra hundar i huset. Det har varit lite slussande hit och dit, ute är det inga problem men när vi kommer in så tycker dom stora att hon tar för mycket plats. Hon är inte blyg av sig den lilla damen, svansen rakt upp i luften när hon kommer spatserande mot hundarna och det är inte riktigt ok tycker dom. Dom vill att hon ska visa lite mera respekt men det struntar hon i.   Vi tycker att hon är helt underbar, att få en valp som är så framåt, orädd och har så lätt att lära som hon har är inte en självklarhet men det känns som vi kommer att få händerna fulla med den lilla damen.   
 Qarat är den som har lättast med Diznie, han leker lite med henne utomhus men vill gärna bevaka sina leksaker inne. Han har nog också svårt att förstå att han inte längre är familjens minsting.  Uzak tittar lite överseende på henne och bryr sig inte så mycket och när han tycker att det räcker så går han undan men han behöver bara lyfta lite på läppen så vänder hon åt ett annat håll och ser ut som om han är luft.   Zmilla bryr sig inte så mycket men håller sig lite undan, hon väntar nog tills det går att leka med den lilla.   Pixi vill gärna lukta på henne, speciellt när hon sover och bjuder upp till en liten race utomhus men inne håller hon sig undan.  Verkar som att alla tycker det är ok utomhus men inne är det lite svårare och det beror kanske på att dom är så många så det kan bli lite trångt med en ny familjemedlem. 
 Hon har fortfarande inte fått upp öronen helt men det är väldigt nära. Här kommer några bilder på den lilla. 
 Först en bild på Diznie som har hört att man får fin brunfärg om man äter morötter så det gör hon så ofta hon har möjlighet.   
  Och här har hon hittat boken om Sarek som hon läser med frenesi, hon till och med morrar när hon läser. Undrar om det är för att hon tycker att den är bra?   
   
 Här har liten fröken upptäckt att hundbädden har ett hål och i det hålet hittar man härlig skumgummi, nu har de första bitarna åkt och det dröjer nog inte förrän bädden är tom på skumgummi.    
   Anette 
 ]]></description><pubDate>Wed, 28 Mar 2012 19:35:10 +0200</pubDate><category>Dagens händelser</category></item><item><title>Nu gör jag ett nytt försök</title><link>http://iloapp.primtorpet.se/blog/primtorpet?Home&amp;post=67</link><description><![CDATA[  Jag har redan blivit utkastad en gång  så nu kommer jag att skicka ut text och bilder i omgångar, när mitt namn står under texten så är inlägget klart. 
 Nu har hon kommit vår lilla prinsessa, Pihlstens Diznie, vi har både bävat och längtat efter denna lilla chokladunge.  
 När det var dags för oss att åka så var lite lite oroliga för hur hon skulle reagera när hon var tvungen att tillbringa flera timmar i bilen men vår oro var helt obefogad. Det tog inte många minuter förrän och sov i mitt knä och sedan lade jag ner henne på sin filt på golvet framför mig för det blev lite varmt. Hon sov hela vägen hem, en sådan tjej.  Super bra.  
 Vi stannade strax innan vi var hemma för att hundarna skulle få rasta sig och hälsa på sin nya flockmedlem, alla fyra kom fram i tur och ordning och luktade av henne medan hon stod helt stilla utan den minsta oro och lät dom kolla. När det var avklarat så skuttade hon glatt iväg efter gänget. Härligt. 
 När vi kom hem så verkade hon tycka att det var självklart att hon var hemma, hon gick uppför trappen och in i huset och kollade av alla rum som den självklaraste sak i världen. När jag gick ut på altanen då följde hon med och fortsatte ner på gräsmattan och tog den och rabatterna i besittning. 
 Här är det Pixi som åter kollar lilla fröken, jag är lite förvånad över Pixi för hon brukar inte vara intresserad av att hälsa på andra hundar men det verkar som hon förstår att den här lilla är det lika bra att man lär känna för hon tänker inte flytta.  
   
 Här står Diznie och iakttar de andra hundarna som springer runt i trädgården. 
   
 Med den där svansen i vädret så är det nog ingen som missar att hon är en riktig liten tuffing.   
  I morse när det var dags att åka till klubben för Föremålskampen så skulle jag hämta bilen i garaget och vem var först in? Diznie naturligtvis, hon gick in före mig och tittade sig nyfiket omkring. Under tiden vi tränade så sov hon gott i bilen hela tiden. Vad månde bliva av denna självständiga fröken? 
 På eftermiddagen var det Distriktsårsmöte och jag blev vald till sekreterare så nu vet jag vad jag ska göra en tid framåt. Tycker faktiskt att det ska bli roligt, känner ju alla i styrelsen och jag trivs med allihopa.  
  JAG BLEV UTKASTAD 5 GÅNGER,  tur att jag skickade iväg inlägget varje gång jag lade till något annars hade jag gett upp för länge sedan.   
 Ha en trevlig kväll. 
   Anette 
 ]]></description><pubDate>Sun, 25 Mar 2012 19:31:06 +0200</pubDate><category>Dagens händelser</category></item></channel>
</rss>
